150-årsjubileum

Hans Gustafsson, under många år adjunkt i historia och samhällskunskap på vår skola, kommer under jubileumsåret att bidra med historiska notiser och kuriosa från förr. Hans har tillbringat åtskilliga timmar på landsarkivet i Vadstena där han granskat kollegieanteckningar, protokoll och diverse skrivelser från skolans 150-åriga historia. Här är första delen. I den får ni, kära läsare, lära er något om "Binamn"!

Binamn, smeknamn eller öknamn

Att många lärare förr i tiden, dvs i huvudsak före den s k "du-reformen", av eleverna åsattes binamn (smeknamn, öknamn) var vanligt förekommande. Detta resulterade i att man ofta inte kände till det riktiga namnet eller att man efter sin skoltid endast ihågkommer vederbörandes binamn.

Från ett kollegieprotokoll daterat 16 december 1912 kan citeras:

"§ 5. Afgåfvos och justerades kunskaps- och sedebetygen för terminen samt justerades de af vederbörande klasskonferenser afgivna flitbetygen. Med anledning af att ynglingen Erik Kjellgren i R I tillåtit sig att på den i klassrummet befintliga svarta taflan inrista ett binamn på klassföreståndaren, sänktes uppförandebetyget för Kjellgren till C. Minoriteten röstade för D. Emot majoritetens beslut reserverade sig lektor Stenhagen samt adjunkterna Timelius, Nordensson och Westerlund. I samband härmed uppdrogs åt rektor och klassföreståndaren i R I att gå i författning om, att på Erik Kjellgrens bekostnad den skadade svarta taflan återställdes i fullt brukbart skick."

Kjellgren, som var av bruksägarsläkt (Rejmyre), hade nog inte några problem, vad gäller själva kostnaden. Han kom dock att lämna läroverket året därpå, med den avsikten att fortsätta studierna vid Lunds privata elementarskola. 1916 kunde han avlägga sin studentexamen; fortsatte inom det militära och avlade officersexamen, varefter han genomgick flygutbildning på Malmslätt och tjänstgjorde sedan på flera olika flottiljer. 1943 utnämndes han till överstelöjtnant. Då var han även Riddare av Kungl. Svärdsorden.

Men vad hette klassföreståndaren och vilket var hans "binamn"? Hans riktiga namn var Hoppe; Ernst Hoppe. "Binamnet" är dock obekant. För att exemplifiera förekomsten av smeknamn alternativt öknamn kan man kanske lämpligtvis låna den blivande biskopen Ivar Hylanders beskrivning i "Skolminnen":

Rönnblad kallades "Pippi" (han hade pipig röst); Norelius "Snorre"; Lundin "Ludde"; Tydén "Toddy"; Mohlin "Molla"; Rosengren "Barbarossa" (när hans skägg fortfarande var rött) och "Barba" (när skägget blivit mer vitt än rött); Timelius "Timmen"; Söderlund "Tolle"; alla tämligen snälla; mindre snällt med "Nero" om självaste rektor Ahlberg och minst snällt var kanske "FAN", vilket Westerlund blev kallad mot slutet av sin tjänstgöringstid.