Citroner VI Han studerade henne alltid lika nyfiket. Hon som verkade som osynlig för de flesta andra, men som för honom var å så ständigt närvarande. Under de 30 år som han bott i staden hade han varje dag gått samma promenad genom samma park. Och varje dag hade hon stått där, i parkens mitt, iklädd ett ljusgrönt förkläde. Hon sålde citroner - citroner, av allt i världen - ur en liten vagn till de få människor som var intresserade. Det är inte helt gynnsamt, den här typen av arbete, hörde han henne en dag säga till en kund. Han kunde inte annat än att tyst hålla med. Denna torsdagsmorgon i april gick han i sakta mak längs parkstigen, den svarta yllekepsen nerdragen till ögonbrynen och den tjocka halsduken tätt virad runt halsen. Han frös även då vädret var av den våriga typen, men han frös å andra sidan alltid, så det var inget speciellt med det. När han närmade sig parkens mitt tyckte han sig känna doften av citrus. Genast spred sig ett ytterst ovanligt leende över de åldrande ansiktet och han började gå snabbare, så att benen knappt hängde med. Han stannade tvärt då han nått gräsplätten i mitten av parken. Hon var inte där. Borta var hon, borta var hennes citroner. Inte ett spår. ALVA HEDBERG