Blinka lilla stjärna VII Demonerna gömde sig i de tysta skuggorna. Ett knakande ljud hördes från övervåningen. Tip, tap, tip, tap. Hon smög. Med en snabb blick åt vänster såg hon en demon. Bakom sig, en annan demon. Hon visste att under henne fanns det två demoner. Hon svalde med en klump i halsen. Hon satte ner stolen försiktigt för att inte väcka dem. Tystnad. Med darrande ben klättrade hon ljudlöst upp i stolen. Den ljus lila och vita pläden slöt hon omkring sig. Hon tog ett skagit andetag och tyst sa ord i en bekant rytm av toner. “Blinka lilla stjärna där...” Rummet föll tyst igen. Ovanför henne sken den. Hennes beskyddare. Sakta slöt hon sina ögon, hennes blick fast på stjärnan som suddades ut för var sekund. Demonen hade vaknat. Den klev med tunga steg upp för trappen. Dens blick fann henne i stolen ut av vana. Den gick fram till henne. Lutade sig lätt över och gav ut en suck. “Jag svär att du har ärvt detta från din as till pappa.” Demonen lyfte upp henne och tog henne från stjärnas tillsyn. Drog henne åter tillbaka in i skuggorna bland mörker och tystnad. FILIPPA LUNDGREN