Allt det hårda arbetet var onödigt X Här sitter man och väntar på att ens kompisar ska komma ut ur salen medan man själv tänker på hur det egentligen gick på provet. Jag vet inte hur många timmar jag satt hemma och försökte plugga in allting. Klockan tickade, man kunde höra hur de andra snabbt vässade sina blyertspennor. Efter ett liten stund kom de ut, suckade och sa bara att de hoppades på att vi alla skulle få bra betyg. Det var den sista uppgiften vi skulle göra för denna termin. Det var det stora matteprovet. Nu när vi alla var samlade gick vi ut till cafét för att fika. Vi ville få våra hjärnor att tänka på annat men kunde inte trots att dessa bullar var så goda. Nu var klockan två och det var den tiden man skulle gå tillbaka till salen för att få reda på sitt resultat. Anledningen till att de rättade proven så snabbt var att det fanns tio lärare i rummet. När jag väl var där tog jag emot provet från en utav lärarna som inte verkade bry sig så mycket om oss elever eller våra resultat. Jag var besviken, ledsen och arg på mig själv. Hur kunde detta hända? Jag som verkligen försökte men allting var i förgäves. Äh, jag skiter i det. Orkar inte mera. Det blev som det blev. JOELLE YOUSSEF