Sekunder XIII Tick-tock, tick-tock, tick-tock... Jag sitter på en stol i vårt upptända kök och hör hur sekunderna tickar förbi en efter en. Jag vet att du kommer hem närsomhelst. Jag väntar på dig. Likt hur jag väntade på dig igår kväll och otaliga kvällar innan det. Jag väntar på dig ofta numera. När du väl kommer hem stinker du av den där främmande parfymen och spottar undanflykter som vanligt, men jag är inte blind. Min hand väger tungt i mitt knä och mina fingrar är knutna så hårt runt den kalla metallen att knogarna vitnar. Nu hör jag dina steg i trappuppgången, de springer lika fort som mitt hjärta. Min svarta blick är fokuserad på dörren och när jag ser att dörrhandtaget trycks ner reser jag mig från stolen. Jag försöker desperat få mina händer att sluta skaka. Du får syn på mig och ler brett, dina ljusa lockar dansar runt dina axlar, men sedan försvinner ditt leende när jag höjer min hand. Siktar. Trycker av. Ljudet av tre höga smällar fyller vår lägenhet. Både du och mina tårar faller till golvet. Sedan sänker sig tystnaden igen och klockan tycks återuppta sitt tick- tock, tick-tock, tick-tock... TESS ANDERSSON