om att finna sina biologiska föräldrar. Dessutom var ryktet känt om att Sydeuropa skulle ha klarat sig bäst efter de miljökatastrofer och följande krig som brutit ut. Han hade till slut accepterat erbjudandet. De packade sina vikigaste ägodelar och Luca lämnade en lapp till sina adoptivföräldrar som förklarade situationen. Han var övertygad om att dem inte skulle bry sig särskilt mycket om han lämnade. Mio visste inte om han talat sanning om det, men han visste att detta var viktigare för Luca än att stanna kvar hos dem. De hade lyssnat igenom en av Agatas CD‐skivor och bilen var nu tyst. Mios solglasögon vilade på hans fräkniga näsa, även om solen var sedan länge bortglömd bakom himlens gråa moln. Matilda sov i framsätet med huvudet lutat mot rutan. Hennes moster lät sin ena hand släppa ratten för att stryka henne över sitt ljusbruna hår. Bilen förblev tyst. ”Varför ska ni till Rom?” Frågan hade hängt i luften ett tag. Mio visste att Luca ogillade att dela personlig information med okända människor, men Agata färtjänade ändå ett svar. Hon var den som gjort detta möjligt. ”För att hitta mina föräldrar. För att få ett bättre liv.” ”Jag förstår. Jag tänker finna min syster. Hon åkte till Italien för tre år sedan och lämnade Matilda med hennes man i Sverige.” Hon pausade och sneglade emot Luca i backspegeln innan hon fokuserade blicken tillbaka till vägen. ”Men nu har hennes man tvingats resa iväg på grund av hans arbete, så jag tyckte det var dags att låta Matilda träffa sin mor igen.” Ingen av killarna var beredda på att hon skulle svara, men Mio uppskattade det. Han ville att Luca skulle få mer tillit till Agata och det ända sättet skulle vara genom att dem pratade med varandra. Första natten hade de tvingats sova i bilen. Vid midnatt hade Luca och Mio tyst klivit ut och satt sig på marken utanför. Lutandes mot bilens smutsiga vita sida hade de kollat upp mot den mörka XV