himlen. Under sin uppväxt hade de suttit på taket till Lucas hus, eller i lekplatsen och fantiserat om hur stjärnhimlen såg ut. De hade ritat teckningar om hur de trodde att Rom skulle se ut på det stora fältet en bit bort från Mios lägenhet, men bläcket hade spridits ut av regnet innan de hann komma hem. De hade suttit upp självlysande stjärnor i deras sovrumstak och kollat på bilder i faktaböcker om rymden. Sedan hade de varit tvungna att bo i skyddsbunkrar under en längre tid och alla drömmar om att se hur stjärnhimlen såg ut bakom de tjocka molnen i Rom försvann ännu längre bort. Mio lutade sitt huvud mot Lucas axel, slöt sina ögon och tänkte att kanske, kanske skulle de äntligen få se de verkliga stjärnorna som de drömt om så länge om bara några dagar. Andra natten hade dem mer tur. De hade kört vid kala skogar och förorenade sjöar, men närmade sig Italien snabbt, åtminstone enligt Agata. Lagom till läggdags hade de stannat vid ett XVI