kastade sig in i den växande skaran av människor. Fler och fler människor började samlas på vägarna och snart blev det svårare att ta sig fram genom skaran av människor. När hon hade kommit ett par kvarter bort svängde hon åt vänster, in på en mindre genväg. Ju färre människor desto bättre. Lucius smedja var inte mycket för det utomstående ögat men för Lucia var det hem. Ända sen hon var liten hade hon följt med Lucius tills hans smedja och hjälpt honom med sysslor som att plocka undan skräp som låg i vägen och välkomnat kunder. När hon blev äldre hade hon fått börja hjälpa Lucius med föremålen som han antingen behövde skapa eller justera. När hon kom in i smedjan slogs hon av doften av varmt järn och hon blev genast lugnare. Varmt järn innebar att hon skulle få sitta i tystnad och arbeta, låta tankarna flyga iväg någon annanstans. Bort ifrån Rom. Lucius satt vid sin arbetsbänk med ryggen mot henne och hukad över ett föremål. Hon kunde dock inte se vad det var XXXV