XXXVIII soldater fyllde snabbt det lilla utrymmet. “General Gavius. Ta er till by-” Hon kunde nästan själv känna hur svärdets vassa klinga borrade in sig i Lucius hjärta och för ett ögonblick förstod hon inte vad som hade hänt. Men det ögonblicket passerade snabbt när verkligheten återvände och hon insåg att hon skulle vara svärdets nästa offer om hon inte tog sig ut därifrån. Under hela hennes liv hade hennes morbror lärt henne allt hon behövde veta för att överleva. Allt ifrån vad hon skulle göra om hon gick vilse i en okänd skog till om hon hade ont om vatten. När hon blev äldre hade han inte bara lärt henne konsten att smida men också hur man använde olika typer av vapen. Hennes favorit hade alltid varit pilbågen. Ett vapen som krävde koncentration och pricksäkerhet men också styrk. Från den dagen hon fick sin allra första pilbåge jagade hon enbart med pil och båge. Men Lucius hade även tvingat henne att träna med svärd och att välja sina strider. Nu var hon glad över alla timmar och tidiga morgnar som de hade tränat tillsammans där hon sprang genom stadens smala gator bort från smedjan.