XL Hans bruna hår blåste lätt med vinden men det var hans ögon som fick henne att dra sitt svärd. De påminde henne om valpögon men det var lekfullheten som hon fann i dem oroväckande. “Vem är du och varför följer du efter mig?” frågade hon och höjde svärdet lite. Hon vågade inte attackera, inte än, men skulle han visa sig vara ett hot skulle hon inte tveka att attackera först. “Så oartigt av mig, Kassander till dig tjänst.” svarade han och bugade lätt innan han med väldigt snabba och ljudlösa steg kom fram till henne. “Och jag måste tyvärr meddela att vi måste spara det här för en annan dag.” Hårt men samtidigt försiktigt lirkade han snabbt svärdet ur hennes hand. “Varför följer du efter mig?” frågade hon och försökte att få tag på sitt svärd men han var längre än henne och höll det lätt ur hennes räckhåll. “Det är en intressant historia som involverar mina fantastiska hjältedåd, något som tyvärr får vänta tills senare. Jag hoppas att du kan fortsätta springa.” sa Kassander och gav henne ett snett leende innan han gav henne dolken som han hade stått och lekt med. “Försökt att inte sticka mig i ryggen. Jag har en känslig ryggtavla.” “Där är dem! Stanna precis vart ni är!” En soldat hade till slut hunnit ikapp henne och stod nu bara ett par tiotal meter bort ifrån henne med en laddad pilbåge, redo att avfyras. “Och det där är vår signal.” sa Kassander drog i hennes hand men hon kunde inte röra sig. Hon var återigen som fastfrusen i marken. Soldaten siktade in sin pilbåge rakt på henne men i hennes värld fanns den inte. Inte heller den mystiska unga mannen som