kärna. Solen hade gått ner nu helt och det var svårt att se i mörkret. Träden såg ut som ett stort mörkt hål som skulle sluka henne om hon kom för nära och ner henne till underjorden. De förvarade vattnet i hinkar och tunnor en bit bort för att hålla det så kallt som möjligt. Dock var det väldigt riskabelt att förvara det utanför men eftersom de inte hade någon plats för hinkarna inomhus hade de inget annat val. Men hon önskade att allt var annorlunda. Att de kunde flytta närmare in i staden och få ett så pass stort boende att de kunde förvara vattnet inomhus. Det fanns så mycket som Livia ville skulle ske men det fanns inget hon hellre ville än att flytta in i staden och se den närmare. Under hennes sjutton år vid livet hade hon aldrig varit längre in i staden än till den närmsta marknaden som låg ett par kvarter längre in i den gigantiska staden. De bodde precis i utkanten av staden och hennes far smedja låg bara lite längre in så hon hade aldrig haft en anledning att besöka den riktiga staden. Det var ingen stad för flickor som henne, hade hennes mor alltid sagt. Men hon kunde inte sluta att drömma om att se de stora byggnaderna och stora pelare som prydde staden. Se alla XLV