LII Första kapitlet till historiska romanen om Rom Andra plats Saga Cserhalmi Värmen och ljuset känns plågsamt. Det bränner och svider i ögon trots att hon håller dem stängda. Det var värmen som väckte henne från sin befriande sömn, och som nu istället tvingar henne till att blinkandes öppna ögon. Ögonfransarna är som ihopklistrade, men hon lyckas urskilja ett fönster med vita gardiner som en tydlig kontrast mot de blåa väggarna (varför drog hon inte igen de satans gardinerna?). Det har bildats en ljusrektangel som sträcker sig över rummet och mot hennes säng. Om hon inte haft en sådan förfärlig huvudvärk hade hon nog tyckt det var vackert. Istället stönar hon och knäpper av sig pyjamasjackan; lägger sig på mage och låter ljuset värma hennes ryggtavla och ögonen vila i mörkret. Hon somnar om. När hon återigen vaknar har rektangeln förflyttats till väggen snett över henne. Nu framstår istället de blåa väggarna som fiender för hennes trötta ögon. Sigrid försöker minnas gårdagen och dess händelser. Det går sisådär och hon känner mest att hon hellre vill somna om och sedan vakna upp i sitt gamla sovrum, trots att hon lovat sig själv att varken längta eller älta. Sigrid försöker koncentrera sig på att andas stabilt men känner redan stressen växa som ett moln innanför bröstkorgen. Hon biter nervöst på tummens nagelband och försöker koncentrera sig på