Första kapitlet till historiska romanen om Rom Tredje plats Tess Andersson Publikens jubel och skrik överröstade allt. Det var längesedan någon hade varit ute på planen och man kunde höra på publiken att de i ren uttråkning krävde ett nytt offer. Jag slängde en snabb blick genom det galler jag satt bakom. Sanden utanför glänste scharlakansröd och doften av död fyllde mina lungor. Jag vände bort blicken in i rummet igen. Alla andra gjorde sig iordning för dagens strid, polerade sina vapen tills de glänste och gav rustningarna samma behandling, men jag satt som förstenad på min enkla bänk. Mitt ben hoppade nervöst utan att jag kunde stoppa det och min blick hade stannat på den gråa marken. “PETRUS!” En mullrande röst väckte mig ur min trans. Jag höjde blicken och mötte det mörkt skäggiga ansiktet som just nu bar på ett brett leende som avslöjade gulnade tänder. “Dolius” sa jag och gjorde mitt bästa för att frammana ett leende. “Idag är en stor dag!” sa han samtidigt som han slog mig i ryggen med sin stora hand så att mina skyddsplattor skakade och skrattade sitt djupa skratt som påminde mig åska. “Självaste kejsaren själv ska se på våra strider LVII