LXVI Vår sista anhalt under denna guidning som Camilla har planerat leder oss till det arkeologiska muséet i Ostia Antica, som ligger nära Tibern. Muséet är öppet för alla med en biljett in till området. När man kliver in försvinner suset från vinden och ljudet från skolklasserna. Istället finner man sig i en lugn och fridfull miljö. Muséet öppnades av påve Pius IX år 1 865 och samlar in olika artefakter så som sarkofager och statyer i vit marmor från den antika tiden. De föreställer antika gudar och hjältar så som Hermes och Perseus. Dessa figurer med tomma blickar utstrålar en viss kraft och berättar en historia om en svunnen tid. Camilla pekar ut sin favorit, den av hjälten Perseus med monstret Medusas huvud i sin högra hand. – Den sänder ut en viss känsla av likgiltighet, inte sant? säger Camilla och skrattar medan jag fotograferar. Trots att han precis förgjort ett hemskt monster är hans blick rätt så intetsägande. Kanske är det för att han saknar pupiler. Men vad vet jag? Denna staty, bland andra i muséet, är från den Flavianska perioden. Alltså några sextio år e.kr. Medan dagen lider mot sitt slut tackar jag Camilla för guidningen och tar en sista tur runt kvarteren av Ostia Antica. Jag kan knappt greppa att jag går på samma gator och ser samma byggnader och konstruktioner som tusentals människor innan mig. Det enda som skiljer oss är årens lopp. Det är tur att denna skatt bevarats.